10 dagars tystnad på ett Vipassana meditationsretreat – kan det vara något?

VitaVeras medarbetare Mikael Pestel var på sitt första Vipassana-retreat i våras. Här delar han med sig av sina upplevelser.

-Seriöst, ska du stirra in i en vägg i 10 dagar? Du kommer ju bli sjukt uttråkad. Och ni får inte prata eller titta på varandra, ingenting, allvarligt?
– Asså, jag skulle bli helt galen. Micke du kommer inte kunna vara tyst en hel dag!

MeditationSå lät många av kommentarerna innan jag åkte. Även om jag varit på meditationsretreat tidigare, är 10 dagar en ganska lång tid. Ju närmare dagen-D kom, desto mer växte min oro, även om jag ändå var ganska lugn och grundad. Jag funderade rätt mycket på kommentarerna. Min yrkesroll inom försäljning och affärsutveckling exempelvis, innefattar ju att bygga relationer och de som känner mig vet att jag kan prata både mycket, intensivt och passionerat. Trots detta var tystnad under lång tid aldrig något problem för mig.

Nu i efterhand är jag oerhört tacksam att jag fått möjlighet att ha varit där och jag är glad att mina vänner Magdalena Mecweld och partnern Mats berättat så inlevelsefullt och kärleksfullt om olika Vipassanaretreats de varit på runt om i världen. Inspiration är viktigt. Det är en fantastisk känsla att ha gått djupare än någonsin i mitt undermedvetna. Jag känner mig mer hållen, mindre självupptagen och kan vila mer i att allt är som det är, lite mindre oro och rädsla, lite mer förtröstan och kärlek.
Jag är också rejält tacksam för att ha lärt mig Yin-Yoga av Magdalena. Möjligheten att sträcka ut sätesmusklerna efter en dag med 10 timmars meditation var rena himmelriket! Vid vissa tillfällen ville jag bara slita av mig ena benet och äntligen bli kvitt den där gnagande smärtan – som något förbannat rovdjur gnagde och slet i sätesmuskeln.

Vad är Vipassana?
Så vad är då Vipassanameditation och varför i hela friden vill man utsätta sig för total tystnad i 10 dagar? Vad det handlar om är att under 10 dagar ta bort all distraktion från omvärlden för att kunna fokusera inåt och rena sitt ”mind”. (Jag tycker inte det finns något bra svenskt ord som fångar upp begreppet ”mind” – en kombination av sinne, tanke och ande) För mig var dessa 10-dagar ett träningsläger för mitt ”mind”.
Vipassana betyder ”att se verkligheten som den är”. Det är ingen intellektuell övning utan istället en upplevelsebaserad kunskap som man tillgodogör sig. Personligen tilltalas jag mycket av den avskalade, mer vetenskapliga framtoningen av Vipassana. Hela tiden betonas det att detta är en metod som Guatama Buddha återupptäckte för 2500 år sedan. Att denna metod sedan gav upphov till Buddhism, det är en helt annan sak. Vipassana har inget med religion eller sekterism att göra, helt fritt från dogmatisk prägel alltså. Vipassana passar ateister, kristna, muslimer, judar, buddhister o.s.v. ”Tro inte på vad jag eller någon annan säger. Ta reda på det själv” är ett klokt budskap, en attityd som tilltalar mig mycket. Jag som i och för sig älskar ritualer och symboler insåg när jag satt på min meditationskudde, att de faktiskt står i vägen för min egen inre resa och min observation. Vi är alla olika men detta är sant för mig.

Den grundläggande filosofin är att ingenting är beständigt och att allt som uppstår och föds, kommer obönhörligen att försvinna och dö. När vi tänker på behagliga saker och härliga sensationer såsom en härlig sommardag, dans och glädje, sex, god mat o.s.v. så vill vi inte att det ska ta slut, eller hur? Vi vill liksom förlänga det härliga. Det är ju inget fel i det. Men när vi börjar jaga det härliga och oroa oss för att det ska ta slut och våra liv blir tomma om vi inte har det där lilla extra, då blir vårt begär plötsligt följt av oro och lidande. Begäret tar oss bort ifrån det enda verkliga som finns – nuet. Vad händer om jag mister min familj? Vad händer om jag mister mina pengar? Vad händer om hon inte älskar mig längre? Tänk om det regnar på vår solsemester? Så flyr vi in i ”shopping and fucking”, in i the Matrix, in i ”ignorance”.
På samma sätt är det med våra obehagliga tankar och rädslor. Här är det ju en lättnad att inse att min smärta inte kommer vara för evigt. Vi börjar dock undvika obehag och smärta och glömmer att man aldrig kan känna glädje om man inte kan känna smärta och sorg. Antingen är man öppen eller inte. Livet kommer alltid att vara fyllt av smärta, det är ofrånkomligt. Istället för att fly det obehagliga lär jag mig att observera det med ett stilla ”mind” under meditationen.

Lavendelfält”Smärta är ofrånkomlig men lidandet är frivilligt” säger ett känt Buddhistiskt citat. Det vi övar oss på i Vipassanameditation är att inte reagera på de behagliga eller obehagliga sensationer som uppstår i kroppen. Istället noterar vi dem just som sensationer och låter dem vara i vetskap att de kommer att försvinna. Vi accepterar verkligheten som den är. I kroppen finns våra känslor lagrade på cellnivå och dessa kommer upp från vårt undermedvetna och manifesteras som kroppsliga sensationer under meditationen. Känslorna på cellnivå är tidigare lagrade händelser från vårt liv, behagliga likväl som obehagliga. Genom att bara notera och inte reagera på sensationerna som uppkommer, så börjar vi rena vårt ”mind” och må bättre. Jag kände en fantastisk känsla under meditationen, och gör det fortfarande i skrivande stund, av autenticitet och äkthet. Känslan är bortom ”bra” och ”dåligt”, den är bara äkta. Äkta bara är! Här finns en annan typ av genuin lycka tycker jag mig se, en lycka som inte är beroende av yttre ting.

På Retreatet
En retreat är ju som ett träningsläger. Vi övar upp vår koncentrationsförmåga under ett antal dagar för att sedan börja jobba. Jag vill inte berätta vad gör i detalj för det förtar upplevelsen om du inte gjort någon Vipassana innan. Vi var ca 60-70 personer, hälften kvinnor och hälften män som levde uppdelade. Vissa verkar ha upplevt emotionell utrensning, jag hörde både snyftningar och skratt i lokalen. Jag själv hade knän som kändes som de skulle sprängas och djävulsk smärta i ena sätesmuskeln. Andra tyckte det var jobbigt att gå upp 4 på morgonen, eller äta väldigt lite mat. Vi är alla olika och reagerar på olika saker. Min utmaning var att jag hade ganska svårt att sitta en timme utan att byta sittställning och det var en utmaning och bra övning att inte reagera utan försöka andas igenom det jobbiga med ett lugnt sinne.

Efter retreatet
Vissa människor flyr till retreats då de inte klarar av vardagen hemma. För mig gäller det att i vardagen försöka leva och praktisera de sanningar som uppstått under meditation, d.v.s. att praktisera allt i relation med andra människor.
När man hamnar i konflikt är det ett utmärkt tillfälle att praktisera. Jag kan observera hur irritation och ilska byggs upp i kroppen och hur andningen blir snabbare. Sedan inser jag att detta kommer försvinna och att jag inte behöver reagera, vilket är oerhört befriande! Jag kan ”bära” obehaget utan reaktion och då försvinner det snabbare.
När jag istället är mitt uppe i något njutningsfyllt och inser att detta kommer ta slut, kan jag öva mig att släppa begäret och bara vara i nuet. Detta gör faktiskt njutningen ännu mer njutningsfylld, paradoxalt nog. ”The power of now”, helt enkelt. Jag kan plötsligt vara mer i nuet, känna mer kontroll när jag släpper kontrollen och uppleva mer genuin lycka när jag inte försöker vara lycklig. Bliss!!

Är Vipassana något för dig?

Jag rekommenderar verkligen en 10-dagars Vipassana varmt till alla. Härligt, jobbigt och framförallt en genuin upplevelse fylld av insikter. Om du redan håller på med yoga, annan meditation eller är intresserad av personlig utveckling och går i någon typ av samtalsterapi, kan jag säga att Vipassana gifter sig väl med detta. Läs mer på www.dhamma.org/. Här några bra boktips: Finn kärlek genom mindfulness, eller Vipassana-meditation som den lärs ut av Goenka.

Det är nu det händer
Att iaktta sensationer handlar om att hela tiden öva oss i att vara i nuet. Dåtiden är borta och förbi. Framtiden har inte hänt ännu. Även om vi planerar för framtiden, så är det fortfarande nuets förväntningar och rädslor inför framtiden. Riktig genuin lycka ligger i att leva i nuet. Här föds också min insikt att jag själv är ansvarig för hur jag mår. Visst, jag kan bli sjuk, invalidiserad eller vinna 100 miljoner på lotto. Vad som än händer, är det enda jag kan göra att välja hur jag ska förhålla mig till det som händer. Att lägga ut att ansvaret på något annat eller någon annan skapar bara lidande och tömmer mig på kraft. När jag slutar projicera ut ansvaret för mitt välbefinnande eller lidande på någon annan får jag plötsligt ett stort stycke ansvar i mitt knä. Det kan ju kännas tungt men med ansvaret kommer också makt och kraft att förändra. Som sagt, smärta är ofrånkomligt men lidandet är frivilligt.

Men för tusan, tro inte på vad jag säger, sätt dig på meditationskudden själv och ta reda på hur verkligheten är för dig.
Kärlek!

M. Pestel

Taggar: , , ,

Skriv en kommentar