Att ta sig igenom bruset

Semester. Sköna lata dagar. Solsken. Bad. Lyckliga barn. Kärleksfulla relationer. Alla har vi mängder av inre bilder av hur det äntligen ska bli när vi får vara lediga. Och hur ofta kommer inte frustrationen ifatt oss efter några dagar när det eftertraktade lugnet inte infinner sig som vi önskat… För även ledig tid med familjen innebär en evig ström av måltider som ska fixas, kläder som ska hittas, leksaker som tappas bort, badkläder som ska hängas, svärföräldrar som ska hanteras och så vidare i en halv evighet tills man ligger där utmattad när alla de andra sover och hjärnan kör racerlopp runt, runt av alla måsten som ska planeras till dagen efter…

Det är då, precis då! Då som du går upp, rafsar fram den där meditationskudden du köpte för flera år sedan och som ligger långt inne i garderoben. Du placerar den på en plats som har bra atmosfär, ute eller inne, och bara… Andas. Känn dina lungor fyllas med luft. Känn hur din mage blir större när du andas in, hur den sjunker in när luften åker ut. In genom näsan och ut genom munnen; det hjälper hela kroppen och nervsystemet att koppla av.

Frustrerad nu också? Ja, det är ju inte så att alla tankar och måsten försvinner bara för att man sätter sig på kudden. Tvärtom kan “den tjattrande apan” bli ännu mer intensiv, men ge inte upp! Om du tar en stund varje dag hela semestern – det sägs att elva minuter om dagen räcker – kommer slutligen allt bruset att stillna, lite i taget, i takt med dina stilla andetag, in och ut. Tills du en dag finner att du har ett leende på läpparna, ett bubblande skratt eller att du brister ut i gråt när du kommer i kontakt med DIG!

Och det bästa av allt – när bruset stillnat och du är mer i kontakt med dig själv – då kommer kontakten med omgivningen som av sig själv; du upplever en ny närvaro med barnen, i naturen, med dina älskade – av att bara koncentrera dig på andningen och låta tankarna flyta förbi likt moln på himlen som vi varken kan fånga eller hålla kvar…
Allt är bara en lång ström av NU – njut dem hela sommaren!

A. Thor

Skriv en kommentar