Arkiv för ‘Andligt’

Steka pannkakor till Legokrigaren

Saturday, April 2nd, 2016

paskliljaDet är påsklov, och det regnar i Stockholm. Vi hör inte till dem som dragit till fjällen, utan stannat hemma för några lediga dagar. Regnet ger lugn och ro, främjar inneaktiviteter och lugnare tempo. Min sexåring har hittat på en ny lek. Igår byggde han en ny värld av lego hela dagen, och nu har han skapat en rad avsnitt på sitt äventyr som han leker runtom i hela lägenheten. Det är drama på liv och död mellan de onda och de goda, som ofta i sexåringars värld.

Han tycker om att ha en vuxen som “ankare” och anknytningspunkt när han leker. Mitt i sina vilda historier kan han komma in till mig i köket och dela något som hänt i dramat, eller be mig läsa för honom på den lista av “avsnitt” som han skapat till leken. Jag kan hålla på med något annat; tvätta, baka eller plocka, sitta och läsa, men om jag går för långt ifrån honom kommer han genast och ser var jag är eller ropar på mig. Så till synes inne i sin egen värld, men ändå medveten om var hans trygga bas befinner sig. Med de förutsättningarna är han lugn men intensiv, fokuserad och kreativ.

legoJag njuter av att se honom i sin lekprocess; minns känslan från min egen barndom av det där flödet av inspiration som bara kommer, när man får hålla på ifred i sin egen takt med leken. En kvalitet som jag försöker koppla upp mig på och vara i så ofta jag kan i min vardag, på jobbet och hemma. För vi skapar ju hela tiden. Oavsett yrke och vad vi ägnar våra dagar åt så skapar vi, det är inte på något sätt förbehållet de konstnärliga yrkena. Vi skapar våra liv, vårt föräldraskap, våra hem, projekt på jobbet, vi skapar våra nära relationer och vi skapar i våra så kallade hobbies.

När sonen var i fyraårsåldern blev det särskilt tydligt för mig hur stort hans behov av fri lek är, och hur viktigt det är för honom att få hålla på med den, utan att bli styrd av oss vuxna. Om vi hade bokat upp helgen med social samvaro med vänner och familj, eller utflykter, och både lördagen och söndagen var uppstyrda, reagerade min pojke med bestörtning: -Va? Ska vi bort idag med? Men då hinner ju inte jag LEKA!

Vi vuxna upplevde ju att vi hade lekt en massa; tagit med honom till parker och lekt, umgåtts med andra med barn, åkt på utflykt… Och han gillade allt det där, men det var inte samma sak som den fria leken. Vi lärde oss att vi måste skapa utrymme under ledig tid för hans fria lek. När vi gör det har vi ett harmoniskt och kreativt barn, som utstrålar att han är nöjd och glad. När han inte får vara inne i sitt eget kreativa rum tillräckligt mycket blir han trött, gnisslig och missnöjd.

Jag brukar ofta säga att barnen är våra bästa lärare, om vi bara lyssnar till vad de vill säga. De vet oftast vad de vill och behöver när de bara får utrymme att uttrycka det, och blir lyssnade på. Själv har jag ett stort behov av ensamhet, läsning, yoga och att få baka. Kompromissar jag bort den tid jag kan vara i stillhet eller skapa något för egen del, blir jag också trött, gnisslig och missnöjd, precis som mitt barn.

pannkakorSå nu i påsklovstider har sonen uttryckt mycket tydligt att han vill vara hemma några dagar och leka. Inte gå utanför dörren ens, bara hålla på i sin flödande lek. Någon del i mig höjer sin röst och säger: -Men borde vi inte gå ut och leka, röra på oss, åka och simma eller något annat påsklovsaktigt? Nä. Jag struntar i den rösten. Det är precis det här vi ska göra idag, medan regnet strilar därute. Sonen springer runt med sina rymdskepp, sina onda och goda legokrigare som rör sig mellan olika världar. När han blir hungrig steker jag högar av pannkakor. (Du som följer oss vet att de är ekologiska och glutenfria). Jag bakar och läser, emellanåt kommer han ut till mig i köket och berättar om sin lek, sedan springer han vidare.

Han äter pannkakor, och den tredje ska vara hans specialare; jag ska skära ut ett hjärta av pannkakan, och lägga hallonsylt på. Nu leker han vidare, men vill visst ta en paus och spela Labyrintspel med mig istället om en stund.

Tänk så många av oss vuxna som stressar omkring i våra vuxenliv och längtar tillbaka till det där kreativa, fria rummet vi hade som barn, och hittar det kanske i yogasalen eller meditationsrummet, på löprundan, semesterresan eller på dansgolvet. Det där rummet är ett tillstånd som du kan ta dig till närsomhelst, var du än är. Det är tillgången till det vi tränar på när vi andas på yogamattan eller mindfulnes-kursen. Det är i det inre rummet vi landar och återknyter kontakten med oss själva. Om du har barn omkring dig – låt barnen leda dig dit!

Önskar dig massor av fri lek och kreativt flöde, vad du än gör och var du än befinner dig.
Oj, nu får jag vara med i leken, nu blir det Labyrint!

A. Thor

10 dagars tystnad på ett Vipassana meditationsretreat – kan det vara något?

Friday, July 4th, 2014

VitaVeras medarbetare Mikael Pestel var på sitt första Vipassana-retreat i våras. Här delar han med sig av sina upplevelser.

-Seriöst, ska du stirra in i en vägg i 10 dagar? Du kommer ju bli sjukt uttråkad. Och ni får inte prata eller titta på varandra, ingenting, allvarligt?
– Asså, jag skulle bli helt galen. Micke du kommer inte kunna vara tyst en hel dag!

MeditationSå lät många av kommentarerna innan jag åkte. Även om jag varit på meditationsretreat tidigare, är 10 dagar en ganska lång tid. Ju närmare dagen-D kom, desto mer växte min oro, även om jag ändå var ganska lugn och grundad. Jag funderade rätt mycket på kommentarerna. Min yrkesroll inom försäljning och affärsutveckling exempelvis, innefattar ju att bygga relationer och de som känner mig vet att jag kan prata både mycket, intensivt och passionerat. Trots detta var tystnad under lång tid aldrig något problem för mig.

Nu i efterhand är jag oerhört tacksam att jag fått möjlighet att ha varit där och jag är glad att mina vänner Magdalena Mecweld och partnern Mats berättat så inlevelsefullt och kärleksfullt om olika Vipassanaretreats de varit på runt om i världen. Inspiration är viktigt. Det är en fantastisk känsla att ha gått djupare än någonsin i mitt undermedvetna. Jag känner mig mer hållen, mindre självupptagen och kan vila mer i att allt är som det är, lite mindre oro och rädsla, lite mer förtröstan och kärlek.
Jag är också rejält tacksam för att ha lärt mig Yin-Yoga av Magdalena. Möjligheten att sträcka ut sätesmusklerna efter en dag med 10 timmars meditation var rena himmelriket! Vid vissa tillfällen ville jag bara slita av mig ena benet och äntligen bli kvitt den där gnagande smärtan – som något förbannat rovdjur gnagde och slet i sätesmuskeln.

Vad är Vipassana?
Så vad är då Vipassanameditation och varför i hela friden vill man utsätta sig för total tystnad i 10 dagar? Vad det handlar om är att under 10 dagar ta bort all distraktion från omvärlden för att kunna fokusera inåt och rena sitt ”mind”. (Jag tycker inte det finns något bra svenskt ord som fångar upp begreppet ”mind” – en kombination av sinne, tanke och ande) För mig var dessa 10-dagar ett träningsläger för mitt ”mind”.
Vipassana betyder ”att se verkligheten som den är”. Det är ingen intellektuell övning utan istället en upplevelsebaserad kunskap som man tillgodogör sig. Personligen tilltalas jag mycket av den avskalade, mer vetenskapliga framtoningen av Vipassana. Hela tiden betonas det att detta är en metod som Guatama Buddha återupptäckte för 2500 år sedan. Att denna metod sedan gav upphov till Buddhism, det är en helt annan sak. Vipassana har inget med religion eller sekterism att göra, helt fritt från dogmatisk prägel alltså. Vipassana passar ateister, kristna, muslimer, judar, buddhister o.s.v. ”Tro inte på vad jag eller någon annan säger. Ta reda på det själv” är ett klokt budskap, en attityd som tilltalar mig mycket. Jag som i och för sig älskar ritualer och symboler insåg när jag satt på min meditationskudde, att de faktiskt står i vägen för min egen inre resa och min observation. Vi är alla olika men detta är sant för mig.

Den grundläggande filosofin är att ingenting är beständigt och att allt som uppstår och föds, kommer obönhörligen att försvinna och dö. När vi tänker på behagliga saker och härliga sensationer såsom en härlig sommardag, dans och glädje, sex, god mat o.s.v. så vill vi inte att det ska ta slut, eller hur? Vi vill liksom förlänga det härliga. Det är ju inget fel i det. Men när vi börjar jaga det härliga och oroa oss för att det ska ta slut och våra liv blir tomma om vi inte har det där lilla extra, då blir vårt begär plötsligt följt av oro och lidande. Begäret tar oss bort ifrån det enda verkliga som finns – nuet. Vad händer om jag mister min familj? Vad händer om jag mister mina pengar? Vad händer om hon inte älskar mig längre? Tänk om det regnar på vår solsemester? Så flyr vi in i ”shopping and fucking”, in i the Matrix, in i ”ignorance”.
På samma sätt är det med våra obehagliga tankar och rädslor. Här är det ju en lättnad att inse att min smärta inte kommer vara för evigt. Vi börjar dock undvika obehag och smärta och glömmer att man aldrig kan känna glädje om man inte kan känna smärta och sorg. Antingen är man öppen eller inte. Livet kommer alltid att vara fyllt av smärta, det är ofrånkomligt. Istället för att fly det obehagliga lär jag mig att observera det med ett stilla ”mind” under meditationen.

Lavendelfält”Smärta är ofrånkomlig men lidandet är frivilligt” säger ett känt Buddhistiskt citat. Det vi övar oss på i Vipassanameditation är att inte reagera på de behagliga eller obehagliga sensationer som uppstår i kroppen. Istället noterar vi dem just som sensationer och låter dem vara i vetskap att de kommer att försvinna. Vi accepterar verkligheten som den är. I kroppen finns våra känslor lagrade på cellnivå och dessa kommer upp från vårt undermedvetna och manifesteras som kroppsliga sensationer under meditationen. Känslorna på cellnivå är tidigare lagrade händelser från vårt liv, behagliga likväl som obehagliga. Genom att bara notera och inte reagera på sensationerna som uppkommer, så börjar vi rena vårt ”mind” och må bättre. Jag kände en fantastisk känsla under meditationen, och gör det fortfarande i skrivande stund, av autenticitet och äkthet. Känslan är bortom ”bra” och ”dåligt”, den är bara äkta. Äkta bara är! Här finns en annan typ av genuin lycka tycker jag mig se, en lycka som inte är beroende av yttre ting.

På Retreatet
En retreat är ju som ett träningsläger. Vi övar upp vår koncentrationsförmåga under ett antal dagar för att sedan börja jobba. Jag vill inte berätta vad gör i detalj för det förtar upplevelsen om du inte gjort någon Vipassana innan. Vi var ca 60-70 personer, hälften kvinnor och hälften män som levde uppdelade. Vissa verkar ha upplevt emotionell utrensning, jag hörde både snyftningar och skratt i lokalen. Jag själv hade knän som kändes som de skulle sprängas och djävulsk smärta i ena sätesmuskeln. Andra tyckte det var jobbigt att gå upp 4 på morgonen, eller äta väldigt lite mat. Vi är alla olika och reagerar på olika saker. Min utmaning var att jag hade ganska svårt att sitta en timme utan att byta sittställning och det var en utmaning och bra övning att inte reagera utan försöka andas igenom det jobbiga med ett lugnt sinne.

Efter retreatet
Vissa människor flyr till retreats då de inte klarar av vardagen hemma. För mig gäller det att i vardagen försöka leva och praktisera de sanningar som uppstått under meditation, d.v.s. att praktisera allt i relation med andra människor.
När man hamnar i konflikt är det ett utmärkt tillfälle att praktisera. Jag kan observera hur irritation och ilska byggs upp i kroppen och hur andningen blir snabbare. Sedan inser jag att detta kommer försvinna och att jag inte behöver reagera, vilket är oerhört befriande! Jag kan ”bära” obehaget utan reaktion och då försvinner det snabbare.
När jag istället är mitt uppe i något njutningsfyllt och inser att detta kommer ta slut, kan jag öva mig att släppa begäret och bara vara i nuet. Detta gör faktiskt njutningen ännu mer njutningsfylld, paradoxalt nog. ”The power of now”, helt enkelt. Jag kan plötsligt vara mer i nuet, känna mer kontroll när jag släpper kontrollen och uppleva mer genuin lycka när jag inte försöker vara lycklig. Bliss!!

Är Vipassana något för dig?

Jag rekommenderar verkligen en 10-dagars Vipassana varmt till alla. Härligt, jobbigt och framförallt en genuin upplevelse fylld av insikter. Om du redan håller på med yoga, annan meditation eller är intresserad av personlig utveckling och går i någon typ av samtalsterapi, kan jag säga att Vipassana gifter sig väl med detta. Läs mer på www.dhamma.org/. Här några bra boktips: Finn kärlek genom mindfulness, eller Vipassana-meditation som den lärs ut av Goenka.

Det är nu det händer
Att iaktta sensationer handlar om att hela tiden öva oss i att vara i nuet. Dåtiden är borta och förbi. Framtiden har inte hänt ännu. Även om vi planerar för framtiden, så är det fortfarande nuets förväntningar och rädslor inför framtiden. Riktig genuin lycka ligger i att leva i nuet. Här föds också min insikt att jag själv är ansvarig för hur jag mår. Visst, jag kan bli sjuk, invalidiserad eller vinna 100 miljoner på lotto. Vad som än händer, är det enda jag kan göra att välja hur jag ska förhålla mig till det som händer. Att lägga ut att ansvaret på något annat eller någon annan skapar bara lidande och tömmer mig på kraft. När jag slutar projicera ut ansvaret för mitt välbefinnande eller lidande på någon annan får jag plötsligt ett stort stycke ansvar i mitt knä. Det kan ju kännas tungt men med ansvaret kommer också makt och kraft att förändra. Som sagt, smärta är ofrånkomligt men lidandet är frivilligt.

Men för tusan, tro inte på vad jag säger, sätt dig på meditationskudden själv och ta reda på hur verkligheten är för dig.
Kärlek!

M. Pestel

Mamma, du ska VA här! – Om medveten närvaro i vardagen

Friday, September 14th, 2012

I morse tog 3-åringen sovmorgon. Trött efter hela veckan och förkylning på gång. Väl vaken och uppe gjorde vi rostade mackor på glutenfritt bröd med eko-leverpastej, hans favorit just nu. Bänkade vid bordet med varsin macka utspelar sig följande:

-Mamma, du ska äta din macka och INTE gå!
-Nej, jag ska inte gå
-Du ska INTE diska och INTE fixa med grejor.
-Ska jag sitta här hos dig?
-Ja, du ska VA här, inte gå!
-Ok, det gör jag gärna.

Så vi mumsar i oss våra mackor, jag är klar först. Sedan sitter vi tysta, sonen tuggar macka och melonbitar. Tystnad i köket och lugn breder ut sig. Han sitter och tänker på sitt, jag sitter och ser på honom och bara är. Minuterna går. Så skönt att jag blir rörd och nästan gråtfärdig. Och så tacksam. Tacksam över att han uttrycker vad han behöver, och att han påminner mig om den viktiga närvaron. Hur betydelsefullt det är, både för honom och mig, att få vara 100% närvarande och inte dela uppmärksamheten på olika saker samtidigt. Det är bra både för hjärnan och själen. Och inte minst för stressnivån. Något händer också i relationen med andra när vi ger av vår fulla närvaro. Vi får en djupare kontakt. Vi ser plötsligt varandra, när vi släpper alla tankar på vad som ska komma “sen”.

Det är så lätt att flänga omkring på mornarna mellan frukostfix, påklädning och andra måsten, och inte hinna se varandra innan dagen börjar. Sonen påminner mig om att medveten närvaro är något jag kan utöva varje dag, hela tiden, och att det är det som är meningen – även om en kurs i mindfulness kanske blir starten till en ny medvetenhet. Barnen lär oss vad de behöver såväl som att vara här och nu – om vi bara stannar upp och lyssnar på dem.

Så tack, son, för en underbar fredagsmorgon. Jag kom till jobbet efter dagislämning med ett leende på läpparna och lust att jobba. Det ska bli en skön helg!

I drömmarna flyger han med Tingeling

Monday, July 2nd, 2012

3-åringen hemma älskar filmen om Tingeling. Den handlar om en fiffig och praktiskt lagd liten älva som under filmens gång lär sig att upptäcka sina talanger och förmågor och leva i samklang med dem. Sonen ser givetvis inte denna nivå av historien än, utan är helt förtrollad av älvans förmåga att flyga och vifta med sitt trollspö så att det glittrar och gnistrar. På kvällarna säger han: -Jag vill träffa Tingeling, jag vill flyga! Jag ska flyga med pappa och mamma och Tingeling! När kommer hon?

Jag säger att Tingeling kommer nog när du sover, då kan ni flyga tillsammans i drömmen! Men han nöjer sig inte med det, hon ska komma på riktigt, han väntar otåligt och viftar med sin lilla arm som med ett trollspö för att illustrera hur mycket magiskt stoft de ska sprida överallt, han och Tingeling.

Jag har inte hjärta att säga att Tingeling bara finns i en film, och inte på riktigt. De magiska åren går så fort, och tids nog kommer han troligen att få höra från olika håll att älvor inte finns på riktigt och att allt i sagorna bara är fantasi. Jag försöker kliva in hans föreställningsvärld och dela den så mycket jag kan och aldrig avfärda hans inre bilder och tankar, i förhoppningen att han som vuxen kommer att ha kvar förmågan att fantisera och en rik inre värld, parallellt med en stadig förankring i den verklighet som vi kan se och mäta. Det är i den inre världen vi kliver in för att hitta på nytt, föreställa oss nya uppfinningar och idéer, skapa konst av olika slag. Kan vi inte föreställa oss något bortom det redan mätbara kan vi inte heller utveckla varken oss själva eller världen.

Jag läste om en familj som började varje dag med att ligga kvar en stund i sängen och dela nattens drömmar med varandra innan de började sin dag. Jag ser fram emot när sonen börjar berätta om vad hans nattliga drömmar innehåller. Då ska jag ta mig en stund varje morgon och lyssna på de bilder och symboler han vill dela med sig av. Kanske jag får höra om hur det är när han är ute och flyger med Tingeling?

A.Thor

Att göra och att vara

Saturday, September 4th, 2010

Läser just nu ”resa i den inre verkligheten” som är skriven av en av 1900-talets stora mystiker, Thomas Merton. Han var trappistmunk och var rätt produktiv i sitt författarskap. Han hade tydligen också intressanta samtal med zenmästaren D.T Suzuki. I Mertons bok finns ett riktigt bra kapitel om att vara och att göra, något som jag tycker är aktuellt i vår värld där vår kalender hela tiden är fullproppad av aktiviteter. Jag vill dela med mig av ett lite längre stycke som jag tycker är väl så insiktsfullt:

”Att vårt väsen absolut pockar på att komma till uttryck i handling ska inte få oss att tro att så snart vi slutar handla slutar vi existera. Vi lever inte bara för att ”göra något” – vad det sedan än är fråga om. Att vara i verksamhet är ett av de normala uttrycken för livet och det liv vi då uttrycker är så mycket mer fullkomligt när det ligger en plan bakom verksamheten. En sådan plan kräver en vis växelverkan mellan verksamhet och vila. Vi lever inte rikare bara genom att göra mer, se mer, smaka mer och uppleva mer än vi någonsin gjort förut. Tvärtom behöver en del av oss upptäcka att vi inte kommer att börja leva rikare förrän vi får mod att se och smaka och uppleva mycket mindre än vanligt.
En turist kan gå igenom ett museum med en guidebok och samvetsgrant titta på allt viktigt och gå ut därifrån mindre levande än när han kom in. Han har tittat på allt och ingenting sett. Han har gjort en hel del och det har bara tröttat ut honom. Hade han stannat till ett ögonblick och tittat på en bild han verkligen tyckte om och glömt det andra, skulle han kunnat trösta sig med tanken att han inte helt och hållet slösat bort sin tid. Han skulle ha upptäckt något inte bara utanför sig själv utan inom sig. Han skulle ha blivit medveten om en ny livskvalitet i sitt inre. Hans liv skulle ha blivit rikare genom en ny förmåga att vara och att göra.
Vårt väsen ska inte enbart berikas genom verksamhet och erfarenhet till varje pris. Allt beror på kvaliteten hos våra handlingar och erfarenheter. En uppsjö av illa utförda handlingar och halvlevda erfarenheter gör vårt väsen utmattat och utarmat. Genom att utföra saker på ett dåligt sätt blir vi själva mindre verkliga. Denna växande brist på verklighet kan inte göra oss annat än olyckliga och fyller oss med skuldkänslor. Men hur rent vårt samvete är står i naturligt förhållande till hur djupt vårt väsen är och till kvaliteten i våra handlingar. Och när vår verksamhet vanemässigt är planlös kan vårt snedvridna samvete inte komma på någon bättre uppmaning att ge oss än att öka på kvantiteten av våra handlingar utan att bättra på deras kvalitet. Och så blir den andra villan värre än den första. Vi tömmer våra krafter och får hela livet att bli innehållslöst och vi råkar i förtvivlan.
Alltså finns det gånger när vi för att alls kunna fortsätta existera helt enkelt måste sitta sysslolösa en stund. För en människa som har låtit sig slitas ut ur sig själv genom sin verksamhet finns det inget svårare än att sitta stilla och vila och inte göra något alls. Själva den vilan är den svåraste och den modigaste handling hon kan utföra. Och ofta orkar hon inte alls med det.
Vi måste först återvinna vårt eget väsen innan vi kan handla förståndigt eller göra en verklig erfarenhet som människor. Så länge vi inte är i besittning av oss själva är all vår verksamhet meningslös. Om vi låter allt vårt vin rinna ut ur tunnan och ner i rännstenen, hur ska då vår törst kunna bli släckt?”

M. Pestel

Regn och feng shui

Sunday, July 25th, 2010

Ledig och instängd i regnet?
Här har du några tips på saker att hitta på som stimulerar kreativiteten och ger nya perspektiv när det trummar mot rutan:

meditera
läsa den där boken som samlat damm som du egentligen vill ta tag i
rensa ut en garderob
sortera gamla foton och sätt in i album
steka plättar och servera med nymogna hallon
måla om sovrummet
handtvätta de där sakerna längst ner i tvättkorgen som alltid blir kvar
ligga still och titta i taket och låt tankarna flyta
möblera om ett rum
sova
skriva dagbok och associera fritt
skriva ner dina drömmar

Allt omkring oss har livsenergi – även de ting som vi upplever som döda; möbler, stenar och gamla kläder. Ser man till kvantfysiken är det det man menar med att när vi kommer ner till minsta beståndsdelarna av ting finner vi – energi i rörelse! Karen Kingston, feng shui expert och författare, menar att allt vi äger och omger oss med är laddade med vår egen energi och påverkar oss energimässigt, vare sig de är nerstoppade i lådor eller hänger synligt på väggen. Feng shui är mer än att placera soffan i kraftposition – det kanske allra viktigaste är att rensa ut det som inte längre används, känns gammalt eller irrelevant för ditt liv just nu. Så för ett hem i harmoni – rensa i skåp, lådor och hörn och placera dina ting så att du blir glad och får ny kraft när du är hemma. Och njut av lugnet som infinner sig när hemmet är i balans!