Steka pannkakor till Legokrigaren

paskliljaDet är påsklov, och det regnar i Stockholm. Vi hör inte till dem som dragit till fjällen, utan stannat hemma för några lediga dagar. Regnet ger lugn och ro, främjar inneaktiviteter och lugnare tempo. Min sexåring har hittat på en ny lek. Igår byggde han en ny värld av lego hela dagen, och nu har han skapat en rad avsnitt på sitt äventyr som han leker runtom i hela lägenheten. Det är drama på liv och död mellan de onda och de goda, som ofta i sexåringars värld.

Han tycker om att ha en vuxen som “ankare” och anknytningspunkt när han leker. Mitt i sina vilda historier kan han komma in till mig i köket och dela något som hänt i dramat, eller be mig läsa för honom på den lista av “avsnitt” som han skapat till leken. Jag kan hålla på med något annat; tvätta, baka eller plocka, sitta och läsa, men om jag går för långt ifrån honom kommer han genast och ser var jag är eller ropar på mig. Så till synes inne i sin egen värld, men ändå medveten om var hans trygga bas befinner sig. Med de förutsättningarna är han lugn men intensiv, fokuserad och kreativ.

legoJag njuter av att se honom i sin lekprocess; minns känslan från min egen barndom av det där flödet av inspiration som bara kommer, när man får hålla på ifred i sin egen takt med leken. En kvalitet som jag försöker koppla upp mig på och vara i så ofta jag kan i min vardag, på jobbet och hemma. För vi skapar ju hela tiden. Oavsett yrke och vad vi ägnar våra dagar åt så skapar vi, det är inte på något sätt förbehållet de konstnärliga yrkena. Vi skapar våra liv, vårt föräldraskap, våra hem, projekt på jobbet, vi skapar våra nära relationer och vi skapar i våra så kallade hobbies.

När sonen var i fyraårsåldern blev det särskilt tydligt för mig hur stort hans behov av fri lek är, och hur viktigt det är för honom att få hålla på med den, utan att bli styrd av oss vuxna. Om vi hade bokat upp helgen med social samvaro med vänner och familj, eller utflykter, och både lördagen och söndagen var uppstyrda, reagerade min pojke med bestörtning: -Va? Ska vi bort idag med? Men då hinner ju inte jag LEKA!

Vi vuxna upplevde ju att vi hade lekt en massa; tagit med honom till parker och lekt, umgåtts med andra med barn, åkt på utflykt… Och han gillade allt det där, men det var inte samma sak som den fria leken. Vi lärde oss att vi måste skapa utrymme under ledig tid för hans fria lek. När vi gör det har vi ett harmoniskt och kreativt barn, som utstrålar att han är nöjd och glad. När han inte får vara inne i sitt eget kreativa rum tillräckligt mycket blir han trött, gnisslig och missnöjd.

Jag brukar ofta säga att barnen är våra bästa lärare, om vi bara lyssnar till vad de vill säga. De vet oftast vad de vill och behöver när de bara får utrymme att uttrycka det, och blir lyssnade på. Själv har jag ett stort behov av ensamhet, läsning, yoga och att få baka. Kompromissar jag bort den tid jag kan vara i stillhet eller skapa något för egen del, blir jag också trött, gnisslig och missnöjd, precis som mitt barn.

pannkakorSå nu i påsklovstider har sonen uttryckt mycket tydligt att han vill vara hemma några dagar och leka. Inte gå utanför dörren ens, bara hålla på i sin flödande lek. Någon del i mig höjer sin röst och säger: -Men borde vi inte gå ut och leka, röra på oss, åka och simma eller något annat påsklovsaktigt? Nä. Jag struntar i den rösten. Det är precis det här vi ska göra idag, medan regnet strilar därute. Sonen springer runt med sina rymdskepp, sina onda och goda legokrigare som rör sig mellan olika världar. När han blir hungrig steker jag högar av pannkakor. (Du som följer oss vet att de är ekologiska och glutenfria). Jag bakar och läser, emellanåt kommer han ut till mig i köket och berättar om sin lek, sedan springer han vidare.

Han äter pannkakor, och den tredje ska vara hans specialare; jag ska skära ut ett hjärta av pannkakan, och lägga hallonsylt på. Nu leker han vidare, men vill visst ta en paus och spela Labyrintspel med mig istället om en stund.

Tänk så många av oss vuxna som stressar omkring i våra vuxenliv och längtar tillbaka till det där kreativa, fria rummet vi hade som barn, och hittar det kanske i yogasalen eller meditationsrummet, på löprundan, semesterresan eller på dansgolvet. Det där rummet är ett tillstånd som du kan ta dig till närsomhelst, var du än är. Det är tillgången till det vi tränar på när vi andas på yogamattan eller mindfulnes-kursen. Det är i det inre rummet vi landar och återknyter kontakten med oss själva. Om du har barn omkring dig – låt barnen leda dig dit!

Önskar dig massor av fri lek och kreativt flöde, vad du än gör och var du än befinner dig.
Oj, nu får jag vara med i leken, nu blir det Labyrint!

A. Thor

Taggar: , , ,

Skriv en kommentar