Inlägg taggade ‘medveten närvaro’

Steka pannkakor till Legokrigaren

Saturday, April 2nd, 2016

paskliljaDet är påsklov, och det regnar i Stockholm. Vi hör inte till dem som dragit till fjällen, utan stannat hemma för några lediga dagar. Regnet ger lugn och ro, främjar inneaktiviteter och lugnare tempo. Min sexåring har hittat på en ny lek. Igår byggde han en ny värld av lego hela dagen, och nu har han skapat en rad avsnitt på sitt äventyr som han leker runtom i hela lägenheten. Det är drama på liv och död mellan de onda och de goda, som ofta i sexåringars värld.

Han tycker om att ha en vuxen som “ankare” och anknytningspunkt när han leker. Mitt i sina vilda historier kan han komma in till mig i köket och dela något som hänt i dramat, eller be mig läsa för honom på den lista av “avsnitt” som han skapat till leken. Jag kan hålla på med något annat; tvätta, baka eller plocka, sitta och läsa, men om jag går för långt ifrån honom kommer han genast och ser var jag är eller ropar på mig. Så till synes inne i sin egen värld, men ändå medveten om var hans trygga bas befinner sig. Med de förutsättningarna är han lugn men intensiv, fokuserad och kreativ.

legoJag njuter av att se honom i sin lekprocess; minns känslan från min egen barndom av det där flödet av inspiration som bara kommer, när man får hålla på ifred i sin egen takt med leken. En kvalitet som jag försöker koppla upp mig på och vara i så ofta jag kan i min vardag, på jobbet och hemma. För vi skapar ju hela tiden. Oavsett yrke och vad vi ägnar våra dagar åt så skapar vi, det är inte på något sätt förbehållet de konstnärliga yrkena. Vi skapar våra liv, vårt föräldraskap, våra hem, projekt på jobbet, vi skapar våra nära relationer och vi skapar i våra så kallade hobbies.

När sonen var i fyraårsåldern blev det särskilt tydligt för mig hur stort hans behov av fri lek är, och hur viktigt det är för honom att få hålla på med den, utan att bli styrd av oss vuxna. Om vi hade bokat upp helgen med social samvaro med vänner och familj, eller utflykter, och både lördagen och söndagen var uppstyrda, reagerade min pojke med bestörtning: -Va? Ska vi bort idag med? Men då hinner ju inte jag LEKA!

Vi vuxna upplevde ju att vi hade lekt en massa; tagit med honom till parker och lekt, umgåtts med andra med barn, åkt på utflykt… Och han gillade allt det där, men det var inte samma sak som den fria leken. Vi lärde oss att vi måste skapa utrymme under ledig tid för hans fria lek. När vi gör det har vi ett harmoniskt och kreativt barn, som utstrålar att han är nöjd och glad. När han inte får vara inne i sitt eget kreativa rum tillräckligt mycket blir han trött, gnisslig och missnöjd.

Jag brukar ofta säga att barnen är våra bästa lärare, om vi bara lyssnar till vad de vill säga. De vet oftast vad de vill och behöver när de bara får utrymme att uttrycka det, och blir lyssnade på. Själv har jag ett stort behov av ensamhet, läsning, yoga och att få baka. Kompromissar jag bort den tid jag kan vara i stillhet eller skapa något för egen del, blir jag också trött, gnisslig och missnöjd, precis som mitt barn.

pannkakorSå nu i påsklovstider har sonen uttryckt mycket tydligt att han vill vara hemma några dagar och leka. Inte gå utanför dörren ens, bara hålla på i sin flödande lek. Någon del i mig höjer sin röst och säger: -Men borde vi inte gå ut och leka, röra på oss, åka och simma eller något annat påsklovsaktigt? Nä. Jag struntar i den rösten. Det är precis det här vi ska göra idag, medan regnet strilar därute. Sonen springer runt med sina rymdskepp, sina onda och goda legokrigare som rör sig mellan olika världar. När han blir hungrig steker jag högar av pannkakor. (Du som följer oss vet att de är ekologiska och glutenfria). Jag bakar och läser, emellanåt kommer han ut till mig i köket och berättar om sin lek, sedan springer han vidare.

Han äter pannkakor, och den tredje ska vara hans specialare; jag ska skära ut ett hjärta av pannkakan, och lägga hallonsylt på. Nu leker han vidare, men vill visst ta en paus och spela Labyrintspel med mig istället om en stund.

Tänk så många av oss vuxna som stressar omkring i våra vuxenliv och längtar tillbaka till det där kreativa, fria rummet vi hade som barn, och hittar det kanske i yogasalen eller meditationsrummet, på löprundan, semesterresan eller på dansgolvet. Det där rummet är ett tillstånd som du kan ta dig till närsomhelst, var du än är. Det är tillgången till det vi tränar på när vi andas på yogamattan eller mindfulnes-kursen. Det är i det inre rummet vi landar och återknyter kontakten med oss själva. Om du har barn omkring dig – låt barnen leda dig dit!

Önskar dig massor av fri lek och kreativt flöde, vad du än gör och var du än befinner dig.
Oj, nu får jag vara med i leken, nu blir det Labyrint!

A. Thor

Mamma, du ska VA här! – Om medveten närvaro i vardagen

Friday, September 14th, 2012

I morse tog 3-åringen sovmorgon. Trött efter hela veckan och förkylning på gång. Väl vaken och uppe gjorde vi rostade mackor på glutenfritt bröd med eko-leverpastej, hans favorit just nu. Bänkade vid bordet med varsin macka utspelar sig följande:

-Mamma, du ska äta din macka och INTE gå!
-Nej, jag ska inte gå
-Du ska INTE diska och INTE fixa med grejor.
-Ska jag sitta här hos dig?
-Ja, du ska VA här, inte gå!
-Ok, det gör jag gärna.

Så vi mumsar i oss våra mackor, jag är klar först. Sedan sitter vi tysta, sonen tuggar macka och melonbitar. Tystnad i köket och lugn breder ut sig. Han sitter och tänker på sitt, jag sitter och ser på honom och bara är. Minuterna går. Så skönt att jag blir rörd och nästan gråtfärdig. Och så tacksam. Tacksam över att han uttrycker vad han behöver, och att han påminner mig om den viktiga närvaron. Hur betydelsefullt det är, både för honom och mig, att få vara 100% närvarande och inte dela uppmärksamheten på olika saker samtidigt. Det är bra både för hjärnan och själen. Och inte minst för stressnivån. Något händer också i relationen med andra när vi ger av vår fulla närvaro. Vi får en djupare kontakt. Vi ser plötsligt varandra, när vi släpper alla tankar på vad som ska komma “sen”.

Det är så lätt att flänga omkring på mornarna mellan frukostfix, påklädning och andra måsten, och inte hinna se varandra innan dagen börjar. Sonen påminner mig om att medveten närvaro är något jag kan utöva varje dag, hela tiden, och att det är det som är meningen – även om en kurs i mindfulness kanske blir starten till en ny medvetenhet. Barnen lär oss vad de behöver såväl som att vara här och nu – om vi bara stannar upp och lyssnar på dem.

Så tack, son, för en underbar fredagsmorgon. Jag kom till jobbet efter dagislämning med ett leende på läpparna och lust att jobba. Det ska bli en skön helg!