Inlägg taggade ‘psykosyntes’

Om sjukskrivning, diagnoser, själens längtan och att hitta sin egen vilja

Wednesday, September 19th, 2012

Häromdagen mötte jag en kvinna som jag tänkte mycket på efteråt.

Vi började tala om kost, matvanor och frågor kring stress och sömn. Ganska snart kom vi in på livsstil, jobb, stressnivå och annat som kan påverka så att mage och näringsupptag inte funkar som det ska.

Hon berättar om hur sjukskrivningen för många år sedan bara blev längre och längre. Hur hon blev isolerad. Inte orkade eller vågade ta kontakt med folk längre. Att hon egentligen inte borde blivit sjukskriven, för det var mer att hon inte trivdes där hon var. Inte hade en aning om vad hon egentligen ville. Hur hon så småningom hamnar inom psykiatrin, psykologer och psykiatrer som ska bedöma henne. Så småningom ställs diagnoser. Hon känner inom sig ett tvivel på diagnoserna hon får, men säger ingenting och plötsligt… är hon sjukpensioär. Drygt 40 år gammal.

Jag funderar på hur många människor som hamnat i liknande situationer – hamnat på ett jobb som är helt fel och tappat livsgnistan på vägen. Inte haft en aning om vad som får hjärtat att sjunga, vad man egentligen VILL med sitt liv. Med jobbet och med livet i övrigt. Det är svårt att säga vad som är hönan och ägget – såklart finns det människor som inte klarar stressen och det sociala spelet på en arbetsplats – men det kan också bli en återvändsgränd att bli sjukskriven långa perioder utan rätt stöd.

Kanske den som inte vet vad han eller hon VILL behöver hjälp att våga drömma. Både stort och smått. Om viljan är svår att komma i kontakt med flyter lätt livet iväg som en tvål i vått handfat; utan mål och hit och dit. Den som känner sig osäker på sin plats i tillvaron, syftet med livet och meningen med det hela, kan behöva stöd att faktiskt känna rätten att existera, fullt ut, och ta sin plats på jorden.

Roberto Assagioli som skapade Psykosyntes menade att viljan är människan mest centrala funktion. Massimo Roselli, lärare på Psykosyntesakademin talar om själens grundläggande rättigheter, som när vi blir berövade dem skapar depression och s k psykopatologi. Att återta rättigheterna blir att återta livet – och hälsan!

Skrivartips till Camilla Läckberg från en terapeut

Wednesday, July 18th, 2012

Nu är det sommar, äntligen. Jag byter ut facklitteraturen mot några deckare; svärmor brukar förse mig med dem när jag blir lässugen. Lagom lättsmält och avkopplande, och samtidigt får jag alltid idéer när jag läser. Deckarförfattarna är ofta bra på att spegla sin samtid. Denna regniga juli plöjer jag Camilla Läckberg, hennes tre senaste böcker om mord och intriger i Fjällbacka. Förutom morden i nutid, som skickligt vävs samman med händelser i dåtid, är historierna fulla av personliga katastrofer; barn som dör, bilolycka som leder till dött foster och död, förtvivlande föräldrar som gör vad de kan för att lappa ihop sina liv och gå vidare i sina förhållanden. Cancersjukdom och hur det påverkar familjemedlemmar. Utsatta barn som genomlider de hemskaste grymheter hos fosterförädrar eller egna föräldrar.

Det är starka känslor och våldsamma reaktioner. Och det är ju inget konstigt med det; katastrofer ger våldsamma reaktioner i både psyke och kropp. Det som slår mig efter att ha läst några av böckerna är att ingen av dessa drabbade människor får någon hjälp att bearbeta sina svåra upplevelser. De får vård och blir ihoplappade fysiskt, de får stöd och kärlek av sina nära, men ingen av dem får krishjälp av psykolog, kurator eller terapeut. Ingen av dessa krisande människor söker heller självmant hjälp att hantera alla sina känslor och tankar.

Kanske blir det helt enkelt mer dramatiskt så, för vad händer? Jo, smärta som är omöjlig att hantera måste tryckas undan. Gömmas i psykets mörkaste vrår för att inte förtära individen helt. Såren göms undan och man lägger kanske locket på. Det sägs att “tiden läker alla sår”. Dessvärre är det inte sant med alla sår – ofta kapslas de snarare in och ju längre tiden går och desto mer psykisk ärrvävnad som lagts ovanpå, desto mer underliga beteenden börjar människor med, för att slippa komma i kontakt med smärtan och såret. Det blir psykopatologi. Det utsatta barnet växer upp och är inte i kontakt med sina känslor alls. Eller agerar ut dem på ett destruktivt sätt. Eller den som förlorat en älskad vågar aldrig älska mer, av rädsla för smärtan, och väljer ensamhet och bitterhet.

Det finns en annan väg att gå. Det finns läkning att finna bortom smärtan. Men då måste man våga se den i vitögat, och det behövs ett vittne som med närvaro och omtanke vågar vara där, tillsammans i smärtan. Det kan vara en god vän, en förälder, en terapeut eller en präst – medmänsklig hjälp kan ha många ansikten – men det finns hjälp att få!

Så, Camilla, jag är nyfiken på hur dina historier skulle se ut om karaktärerna fick hjälp med sin ångest, smärta och rädsla. Om jag som läsare fick vara med när poliserna som möter död och katastrof får psykologhjälp eller handledning för att hantera allt de varit med om. Om jag fick läsa om ett kärleksfullt omhändertagande inom vården av en kvinna som förlorat ett barn. Jag är nyfiken på hur du skulle gestalta det – och jag som läsare skulle känna hoppfullheten växa av att människorna är inte ensamma – det finns stöd och hjälp att få, mitt i krisen.

Varma hälsningar i sommarregnet,
A. Thor

I drömmarna flyger han med Tingeling

Monday, July 2nd, 2012

3-åringen hemma älskar filmen om Tingeling. Den handlar om en fiffig och praktiskt lagd liten älva som under filmens gång lär sig att upptäcka sina talanger och förmågor och leva i samklang med dem. Sonen ser givetvis inte denna nivå av historien än, utan är helt förtrollad av älvans förmåga att flyga och vifta med sitt trollspö så att det glittrar och gnistrar. På kvällarna säger han: -Jag vill träffa Tingeling, jag vill flyga! Jag ska flyga med pappa och mamma och Tingeling! När kommer hon?

Jag säger att Tingeling kommer nog när du sover, då kan ni flyga tillsammans i drömmen! Men han nöjer sig inte med det, hon ska komma på riktigt, han väntar otåligt och viftar med sin lilla arm som med ett trollspö för att illustrera hur mycket magiskt stoft de ska sprida överallt, han och Tingeling.

Jag har inte hjärta att säga att Tingeling bara finns i en film, och inte på riktigt. De magiska åren går så fort, och tids nog kommer han troligen att få höra från olika håll att älvor inte finns på riktigt och att allt i sagorna bara är fantasi. Jag försöker kliva in hans föreställningsvärld och dela den så mycket jag kan och aldrig avfärda hans inre bilder och tankar, i förhoppningen att han som vuxen kommer att ha kvar förmågan att fantisera och en rik inre värld, parallellt med en stadig förankring i den verklighet som vi kan se och mäta. Det är i den inre världen vi kliver in för att hitta på nytt, föreställa oss nya uppfinningar och idéer, skapa konst av olika slag. Kan vi inte föreställa oss något bortom det redan mätbara kan vi inte heller utveckla varken oss själva eller världen.

Jag läste om en familj som började varje dag med att ligga kvar en stund i sängen och dela nattens drömmar med varandra innan de började sin dag. Jag ser fram emot när sonen börjar berätta om vad hans nattliga drömmar innehåller. Då ska jag ta mig en stund varje morgon och lyssna på de bilder och symboler han vill dela med sig av. Kanske jag får höra om hur det är när han är ute och flyger med Tingeling?

A.Thor

Hur kan VitaVera hjälpa dig?

Monday, April 18th, 2011

Vårt mål är att du ska må bra. Känna dig i balans både fysiskt och känslomässigt. Våra tankar kan stressa upp kroppen. När vi stressar bränner vi mer näringsämnen. Om du har näringsbrist kan det skapa känslomässig obalans. Att bära på ouppklarade sorger skapar stress och oro, eller värk i kroppen.

Vad jag vill säga är att allt hänger ihop – och det är med den utgångspunkten vi arbetar. Det är därför du hittar såväl ekologiska krämer som coaching och terapi hos oss. Självklart har vi också näringstillskott av hög kvalitet, samt superfoods och inspiration i bokform för dig som vill läsa mer.

Om du inte riktigt vet var du ska börja för att förändra och må bättre, kom och ta en konsultation hos oss! Det tar en timme och under den tiden fokuserar vi på dig för att se vad just du behöver – i näring, kost, motion och kanske även själsligen. Välkommen att utforska dig själv ännu mer!
Läs mer och kontakta VitaVera här